Detta är en krönika, vilket innebär att skribentens åsikter och antaganden till stor del kan bygga på egna tankar och inte nödvändigtvis behöver vara väl underbyggda.

Extremism

Jag hörde någonstans, någon gång, någon säga i tal eller skrift: "Högerextrem, vänsterextrem och mittenextrem". Det slog mig att jag inte kunde förstå ordet mittenextrem. Först när jag senare hittat en ny formulering av extremism eller fanatism kom jag på en definition på ordet.

Att inte lyssna på dem som inte är som jag

Lång underrubrik blev det och kanske räcker den egentligen. Om man i någon politisk fråga är långt ut på ena kanten så kan det vara lätt att se att man är just på kanten, det blir vi mot dom. Vi som har förstått det som de andra inte förstår, tänk om de bara kunde förstå? Eller de som är hjärntvättade och inte vill förstå hur det är egentligen.

Men om man inte håller med varken de ena eller de andra utan ogenerat använder ord som kompromiss och säger att vi får väl göra något mittemellan. Då kan man bli hatad av både de åt vänster och de åt höger, man blir sedd som en fiende. Är du inte med oss är du mot oss" brukar man säga ibland. Hur kan det då vara extremt?

Perspektiv

Om man istället ser på extremismen som en ovilja att lyssna på andra, en inställning att de är ju sådana som inte har fattat och jag ju bättre! Då blir motsatsen till extremism att vilja förstå vad det är som gör att de är extrema från början. Finns det någon rationell anledning till att de har så extrema åsikter, och vad finns det för anledning till att de andra är har extrema åsikter åt andra hållet?

Någonstans i allt detta argumenterande finns verkliga anledningar till att människor formar extrema sympatier, och ibland är det mittenextremism som är anledningen.

Det finns människor som har råkat illa ut på olika sätt

Om vi postulerar* att det på ena sidan finns någon som har växt upp i barnfattigdom med utanförskap som konsekvensen, man ville aldrig bjuda hem kompisar och hade alltid fel kläder enligt andras normer exempelvis. Låt oss också postulera att någon annan har haft 103 procent i skatt på en bok man skrev eller hade ett företag som fick lägga ner på grund av höjda skatter. Den ena vill sänka skatten och den andra vill höja bidragen.

Någon annan kanske har blivit våldtagen av en grupp nyanlända som av någon anledning fann det kulturellt ok att göra så mot en kvinna som inte följde vissa regler. Någon har tvärtom blivit misshandlad och kallad våldtäktsman, pedofil eller något annat av svenskar för att man kommer från ett annat land.

I vilken riktning man än tittar finns det problem som vill ha en lösning. En extremist ignorerar de problemen och tycker det är något fel på den som har problemet. Precis så agerar en mittenextrem, både åt höger och vänster. Själv har personen kanske aldrig blivit utsatt för varken det ena eller det andra. Följden blir att problemen blir bara en teoretisk konstruktion som visserligen kan hitta en lösning men det är inte så angeläget. Då är man ju bara emot både den ena och den andra sidan i frågan. Man göder föraktet mot mitten och eldar på polariseringen i samhället.

Motsatsen

Men så finns det människor som erkänner att det finns problem på båda hållen och vill se problemen och förstå problemen. Dessa människor finns både till vänster, till höger och i mitten. Genom att erkänna att problemen finns och hitta lösningar på olika sätt hjälper man samhället att hålla ihop.

Ungefär så tänker jag att det är.

// Johannes Landin - 6 september 2026

Dokumentär: Försvinn eller dö

Möt de extrema rösterna på båda sidor - de som avvisar fred, förkastar en tvåstatslösning och kräver hela landet för sitt eget folk.